*

Att hundar stjäl människors hjärtan de är ju inge hemlighet. Våra hundar här hemma är verkligen en del av oss som vi älskar å värdesätter högt och livet skulle bli hemskt tomt utan dom och de skulle kännas som att de fattades nånting utan Pixie & Nala.
De är nog svårt för en människa som inte har eller har haft hund att förstå vilken kärlek de är att ha hundar i sitt liv. Hunden finns alltid där för en i alla väder och vill göra sin husse & matte stolta och glada. Själv anser jag att de är ganska svårslaget när man får komma hem efter en lång och jobbig dag och mötas av total glädje när hunden ser en komma in genom dörren, de är så sjukt underbart.
Hundar älskar sin ägare gammal som ung, tjock eller smal, tjej eller kille ja dom älskar en precis som man är. De är en speciell kärlek mellan hund och ägare som är svår för en utan hund att förstå.

Jag (mamma Ann-Cha) skaffade mej en rottweiler kille på hösten 2007 som jag döpte till Spike. Han var verkligen min ögonsten som jag älskade sjukt högt, de va lite han & jag mot världen. Han var alltid me mej, masserade honom varje dag, hade han halv liggandes i knät när jag såg tv och sen sov han me mej i sängen eller soffan trots att han vägde 57kg. Han var verkligen en pussgurka som blev riktigt äckligt bortskämd.
Tyvärr kunde jag inte behålla honom när jag flyttade tillbaka till Luleå för han får inte springa upp och ner i trappor då han har en skada i höger framben som gör att han inte riktigt kan böja på benet, han har brosk mitt i leden så me sjukt mycke tårar å sömnlösa nätter fick jag acceptera att jag skulle va tvungen att skiljas från den hund som jag fäst mej så fruktansvärt mycke i.
Var ju tvungen tänka på hans bästa och inte tänka på mej själv så han fick flytta till mitt ex pappa Tobbe & hans dam Gia som båda två alltid älskat honom när jag haft honom. Han kunde inte ha hamnat i ett bättre hem, dom bor i ett mysigt hus me stor gård alldeles vid Luleåälv och jag vet att där får han lika mycke kärlek som han fick av mej. Sen har dom skaffat honom en kompis för att han inte ska behöva känna sej ensam eftersom han är uppväxt me tre andra hundar. Hans kompis är en bestämd dam vid namn Kira så nu storm trivs han nog me livet när han fått sej en helt egen tjej och sen har Tobbe budget så till våren ska Spike opereras i benet och förhoppningsvis blir han då helt av me stelheten i benet så jag kan inte annat än känna mej glad även om jag saknar han så de gör ont i hjärtat än idag fast de snart gått ett år sen han flyttade dit.

Här får ni ett litet kollage me bilder på mammas stora bebis Spike :)